onsdag 1 juni 2011

Aktiviteten


Aktiviteten utgår från basgruppens tema känsel. Innan jag genomförde min aktivitet hade jag diskussion med barnen som jag delade upp i olika grupper för att alla skulle få möjlighet att komma till tals. Vi diskuterade känsel och hur samt varför vi känner olika saker. Vi fokuserade mycket på att olika saker kan kännas olika och gick runt i förskolan och kände på dem olika texturer, som finns i barnens vardag. Utifrån diskussioner valde jag ut dem sex barnen som var mest intresserade av aktiviteten efteråt och genomförde min aktivitet med dem.

PLANERING
Syfte:
Vi kom gemensamt i basgruppen fram till att syftet med våra aktiviteter ska vara att göra barnen medvetna om att saker känns olika i deras omgivning.

Mål (Utifrån Lpfö 89/10):
Målet med valda aktivitet var att bjuda barnet möjlighet att:
·         tillägna sig och nyansera innebörden i begrepp
·         ser samband och upptäcka nya sätt att förstå sin omvärld
·         utveckla sitt talspråk, ordförråd och begrepp
·         utveckla sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar och kommunicera med andra
·         ge uttryck för egna uppfattningar och försöka förstå andras perspektiv
·         utveckla sin förmåga att lyssna
·         utveckla sin kroppsuppfattning (Utbildningsdepartementet, 1998/2010)

Deltagare:
Sex barn vid ålder 4-5 år

Material:
Två väskor med flera fickor samt olika saker att stoppa i väskor: kottar, fjädrar, torkade löv, bomull, metallsvamp, filtblommor, makaroner, stenar, upprivet papper, skedar, sand och skruvar.


GENOMFÖRANDE
Förberedelse och inledning:
Under förberedelsen hittade jag ett passande rum för aktiviteten samt fyllde väskornas fickor med olika föremål.
Inledningsvis pratade jag och min handledare under samlingen lite mer om känseln samt information om aktiviteten och om vilka barn som ska följa med mig efter samlingen.

Aktiviteten själv:
Jag samlade alla sex barn i en cirkel och berättade om aktivitetens upplägg. Jag beskrev att båda väskorna innehåller olika saker som barnen ska gissa vad de sakerna är för någonting. Med första väskan skedde aktiviteten på följande sätt: alla barn fick i tur stoppa sin hand i en vald ficka, känna runt och sedan själv gissa vad det är som finns i fickan. När de hade gissat fick de ta ut sakerna från den ficka och se om de hade haft rätt. Med andra väskan skedde aktiviteten på följande sätt: barnen fick i tur känna saker i valda fickan och sedan beskriva till andra vad de kände. Andra barn fick var och en gissa vad de var som första barn kände och när alla hade gissat någonting, fick första barnet ta ut föremål från fickan och kolla vad det var.

Avslutningen:
Avslutningsvis frågade jag barnen vad de tyckte om aktiviteten och vad de gillade/ogillade med aktiviteten. Barnen fick berätta deras intryck samt upplevelser och sätta ord till vad de hade lärt sig. Vi diskuterade också hur olika saker känns samt om det var lättare att känna själv och gissa eller om det var lättare att höra vad andra berättar och sedan gissa.


UTVÄRDERING
Föremålen som jag valde var nästan alla någonting som finns i barnens vardag (förutom metallsvamp). Enligt Helldén (2010) utgår barnet från sin egen vardag och sina personliga erfarenheter när de tolkar någonting. Jag valde alla föremål med tanke på att barnen har känt alla dem förut och nu är den enda skillnad att de inte kan se saker.
Aktiviteten med första väskan där barnen själva fick känna och gissa var mycket mer rörigt än andra aktiviteten. Barnen var inte vana med en sådan aktivitet och det uppstod incidenter där barnen ville ta ut föremål direkt innan de hade gissat någonting. Eftersom jag själv höll väskan var det lättare för mig att säga till barnen att de ska vänta lite, gissa och sedan kan de ta ut föremålen. Barnen tyckte att den aktiviteten var den roligast för att de fick själva känna och själva gissa. Efter att jag har genomfört aktiviteten kan jag tänka mig att göra det med en lite större grupp – ungefär tio barn. Så fort barnen förstod syftet med aktiviteten gick det smidigt och lustfyllt.
Aktiviteten med andra väskan där barnen hade uppdrag att beskriva olika föremål till andra barnen gick relativt bra. Barnen uppskattade möjlighet att prata samt att lyssna och gissa. Det var svårt att förstå om barnen gillade mer att lyssna och gissa eller om de gillade mer att känna och berätta. Efter att vi hade diskussion som avslutning kom det ut att barnen föredrog att lyssna och gissa. Enligt Elfström m.fl (2008) är det viktigt att barnen under deras lärandeprocess får diskutera med sina egna ord och använda sina egna begrepp. Barnen hade inga svårigheter att förstå varandra och jag kan tänka mig att om aktiviteten skulle göras om kan det användas mer ovanliga föremål där barnen får mer utmaning att beskriva samt gissa.
En sak som jag tar med mig till nästa gång jag kommer att hantera liknande aktiviteter är att tänka på att det kan vara skrämmande för barnen. Under första aktiviteten uppstod en incident där barnet för första gången skulle stoppa sin hand i fickan utan att se vad är där, och hon blev väldigt rädd. Till slut vann nyfikenhet över rädsla, men barnet var inte helt bekväm upp till tredje gången det var hennes tur att stoppa in handen i väskan.


Referenser:               
Elfström, I. Nilsson, B. Sterner, L. & Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturkunskap - upptäcka utforska, lära. Stockholm: Liber.

Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Utbildningsdepartementet. (1998/2010). Läroplanen för förskola, Lpfö98 rev10. Stockholm: Regeringskansliet.

//Kätlin Vesiaid