Experiment känsel: planering, genomförande och utvärdering - Johanna Östman

Nedan kommer jag att redogöra för min genomförda aktivitet som innefattar känsel. Innan jag genomförde aktiviteten tog jag reda på barnens förförståelse om fenomenet känsel. Jag samtalade med barnen om känsel och samtliga barn var överens om att med hjälp av känseln kan man känna hur olika saker känns och att man kan få ont när man ramlar. Detta var barnens erfarenheter av känseln.   

Planering känselpåsar

Syfte:

Syftet med aktiviteten är att göra barnen medvetna om att saker känns olika i deras omgivning.

Mål från läroplanen:

·         Att barnen tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.

·         Att barnen utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.

·         Att barnen utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv.

Jag kommer att genomföra aktiviteten med fyra barn i treårsåldern i ett rum som är avskilt utan yttre stimulans från andra barn. 

Genomförande

Jag förberedde aktiviteten genom att söka efter olika material i verksamheten. Jag använde mig av sex påsar med olika saker i: sax, pensel, penna, leksaksbil, bok och ett troll. Samtliga saker finns i barnens omgivning som de därmed tidigare har kommit i kontakt med. Detta menade jag skulle bidra till att barnen lättare skulle kunna sätta ord på sakerna. Barnen ska med hjälp av enbart ett sinne, känseln tala om hur de olika materialen känns och vad det kan tänkas vara för någonting i påsen. Samtliga barn hade svårt att uttrycka sig och sätta ord på vad det var som dem kände. De kunde inte lista ut vad det kunde vara. När barnen tyckte att de känt färdigt på en sak och försökt berätta för kamraterna hur det kändes fick de ta upp saken ur påsen och berätta vad det var för de andra. När samtliga saker var uppe ur påsarna samtalade vi tillsammans om hur de kändes för att sedan lägga tillbaka sakerna i en och samma påse. Eftersom barnen inte kunde berätta vid första försöket vad det var för något ville jag undersöka om det underlättade om de visste vad de skulle känna efter i påsen. Då gav jag olika uppmaningar till barnen såsom: kan du plocka upp något som är vasst? Kan du plocka upp boken, bilen? Detta gick betydligt bättre.    

Utvärdering

Jag upplevde det som att barnen fann aktiviteten intressant och rolig. Vissa barn upplevde det nog lite otäckt att sticka ner handen i påsen med okänt innehåll. Det var lättare för barnen att plocka upp en sak från påsen som de visste hur det såg ut, som de hade en föreställning om. När barnen visste vad som fanns i påsen kunde de använda uteslutningsmetoden för att hitta den sak de fått uppmaning om. Vid detta tillfälle använde sig barnen av två sinnen, först synen och sedan känseln. Detta var inte meningen från början eftersom detta var tänkt som ett experiment med enbart känseln i åtanke. Men jag såg till barnens behov och anpassade aktiviteten därefter. Något som jag finner intressant och som jag skulle vilja prova är om de barn på förskolan som är äldre kan lista ut vad det är för föremål i påsen med hjälp av enbart känseln.  

Under aktiviteten låg samtalen som grund. Eftersom det var en så liten grupp fick alla barn utrymme att uttrycka sig fritt utan att bli avbrutna. Helldén (2010) menar att den språkliga interaktionen under aktiviteten avgör vad barnen lär sig. Thulin (2006) menar att de rätta frågorna, problematiserade frågor både utmanar och uppmanar till handling. Alla barnen fick sin röst hörd och samtliga barn deltog i aktiviteten.  

Till slut kan jag koppla denna aktivitet till variationsteorin som Helldén (2010) tar upp. Med den menas att man måste vara med om kontraster för att kunna finna skillnader. Detta är ett måste då man ska känna igen saker. Om ett barn säger att ett föremål är hårt måste barnet erfarit något mjukt föremål också och kunna skillnaden däremellan.

Referenser

Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Thulin, S. (2006). Vad händer med lärandets objekt? En studie av hur lärare och barn i förskolan kommunicerar naturvetenskapliga fenomen. Växsjö: Växsjö University Press.

Utbildningsdepartementet (1998/10). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 rev10. Stockholm: Regeringskansliet.