Känsel experiment (Maria Sandell)

Planering:

Vi valde känseln som ”tema” för de experiment vi skulle göra på vår verksamhetsförlagda utbildning. Wickman och Persson (2009) menar att syftet ska svara på frågan varför och målen på frågan vad.

Syfte:

Syftet med aktiviteten är att göra barnen medvetna om att saker känns olika i deras omgivning.

Mål

Lpfö 98/rev 10

·         tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld

·         utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att lära och leka

·         utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap

Jag planerar att låta en mindre grupp barn känna på olika föremål för att de ska få uppleva skillnaden känselmässigt på de olika materialen och föremålen. Barnen som deltar är cirka två år gamla och har inte tidigare visat intresse för känseln. Jag har därför valt att fokusera på sådant som är enklare för barnen att sätta ord på som hårt och mjukt. Elfström m.fl (2008) menar att små barn utforskar och undersöker och experimenterar för att komma underfund med hur deras omvärld fungerar.

Genomförande:

Innan själva experimentet så frågar jag barnen vad de har för uppfattning om vad man kan känna. Det var ingen av barnen som visste utan svarade ”vet inte”. Jag ställde därför följdfrågor som hur snö känns. Inget av barnen svarar att de vet så jag frågar i stället frågor som om de vet om man kan känna om något är kallt. Det svarar de att man kunde och samma sak med att man kan känna att något gör ont eller är mjukt. På detta gör jag vidare en ”cartoon” eller som Elfström m.fl (2008) beskriver vara en serie ruta som baseras på en fråga eller påstående som tecknas efter de svar som uppkommer.

Efter detta genomför jag då själva experimentet med känselpåsarna innehållande olika typer av hårda saker och mjuka saker. Det är två barn som deltar i aktiviteten varav ingen av dem visar något intresse för att just delta. De börjar känna på de olika föremålen men när ja börjar fråga och förklara om känsel så tappar de intresset och lämnar aktiviteten för annan lek.

Då jag kände att experimentet blev misslyckat genomförde jag ett spontant experiment med varmt och kallt vatten istället då jag tänkte att det eventuellt kan vara enklare att koppla samman då det är samma material (vatten) som känns olika och då utgå från det. Det är även vid detta tillfälle två barn som deltar varav en av barnen deltog vid förra tillfället. Jag börjar med att ta fram min ”cartoon” som vi tillsammans tittar på och jag berättar att barnen på teckningen säger att man kan känna om något är kallt eller varmt. Sedan frågar ja om de två barnen tror samma sak, och i så fall hur. Ingen av barnen har något svar så jag frågar då om det går med vatten. Den ena pojken säger nej. Jag tar fram två muggar och fyller de med kallt respektive varmt vatten och ställer de på bordet där barnen sitter. De får känna fritt en kort stund och sedan frågar jag om det var någon av dem som kändes kallt.  Och den ena pojken visar mig vilken han upplevde som kallvatten. Jag berättar kort om vad känseln är och varför vi har den men jag upplever inte att någon av barnen tar till sig det jag berättar.

Utvärdering:

Till att börja med vill jag konstatera att inget av experimenten på något sätt var lyckade för varken mig eller barnen. Jag vill påstå att det inte fanns något som barnen kunde relatera till i den bemärkelsen att de själva intresserat sig för innehållet det vill säga känseln.

                            ”Lärande går som lättast när kunskapen är efterfrågad”

                                                   Helldén (2010) s. 143

Intressant vid återblickande till aktiviteterna är att Elfström m.fl (2008) menar att barn måste få utforska och undersöka i sin egen takt innan de är redo att gå vidare med att förstå hur och varför något är som det är och att lärare ofta tror att barnen inte är intresserade när de talar om hur något är men att det istället beror just på att barnen är så fokuserade på det de själva håller på med det vill säga att undersöka och utforska att de inte kan ta in mer. Detta förklarar mycket varför mina experiment blev som de blev, i alla fall det sista med vattnet. Barnen var upptagna med att känna – utforska! Dock vill jag även mena att det till stor del berodde på att det inte var relevant för barnen med just känsel som ämne då det på sätt och vis ligger väldigt långt bort för en tvååring att förstå när de måste förstå så mycket annat innan de kan förstå känseln. De måste, enligt mig, till exempel först ha kommit på och ha förståelse för att vi har hud för att förstå känseln. Detta tror jag inte barnen hade med sig innan vi började med känseln.

 Elfström m.fl (2008) betonar även vikten i att läraren tar tillvara på vad som händer ”här och nu”, barnens frågor och så vidare och ut efter det ställa sig frågan om vad som är utforskningsbart samt meningsskapande. Detta hade varit möjligt att se till om det inte vore för att det fanns ett bestämt område som skulle experimenteras. Detta är något att ta med sig i framtiden !

Referenslista:

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Utbildningsdepartementet (1998/10). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 rev10. Stockholm: Regeringskansliet.

Wickman,P-O.&Persson,H.(2009). Naturvetenskapochnaturorienterade ämnen i grundskolan: en ämnesdidaktiskvägledning. Stockholm:Liber.